Guling,
guling, kom du lilla fuling. PUNCH, PUNCH, PUNCH! |
Vårat motto är: (efter en helg med punch) "Arselet får gärna släpa i backen, bara det ser naturligt ut!" |
Ett tips! Vid extremt kallvär, så ta punchen blandad med het O'boy! |
 |
 |
 |
| Vandringspris - "Sixenmästerskapet" |
P.D.B. är en extrem, sluten klubb på tre medlemmar som villigt insuper den ädla drycken Punch. En av de årligen återkommande sammankomsterna vid bister vinterkyla, äger alltid rum i dalarnas djupa finnmarkskogar, där medlemmarna avnjuter till fullo den ädla drycken!
 |
 |
 |
 |
 |
| SKÅL! | Vackert väder | Dagen efter | Bryderier | Micke eggar upp sig |
 |
 |
 |
 |
 |
| Mästerkocken | Punsch & O'boy | En f.d. medlem? | Komsi, komsi | Lappmopen' |
 |
 |
 |
 |
 |
| Hehe! | "Pisspojkar", Punschen avnjutes ur urinmuggar | Joan river av ett solo | För mycket av det goda | Baslägret |
 |
 |
 |
 |
 |
| Nu jävlar! Joan tar fram överaskningen | En helig stund. Åter igen, Punsch & O'boy | Bra drag | Min stuga i finnskogen (P.D.B.-nästet) | Bastun |
 |
 |
 |
 |
 |
| "Kolingen" | På väg hemåt | Ingen kommentar | En Grymling | Det ska inte va mera där |
 |
 |
 |
 |
 |
| Äntligen! | Jag sir så glist! | Helvete va de går! | Juvligt! | Fan va drygt! |
 |
 |
 |
 |
 |
| Iiiiiiiii! | Mumma! | Vajjert! | På tur! | Brasa vid Gammelbergstjärn |
 |
 |
 |
 |
 |
| Haveri på racern! | Oops! | Skål!! | Apelsinkanonen! | Skogstur |
 |
| The Jaffabazooka Movie! |
Kika på egen risk:
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Punschen introducerades i Sverige under Ostindiska kompaniets första oktroj (1731–1746). Den kallades också arrak. Ordet punsch kommer från ett indiskt ord som betyder "fem" och syftar på de fem ingredienserna vid tillverkningen; sprit, vatten, citronsaft, socker och krydda. Ordet arrak är av arabiskt ursprung och betyder egentligen svett, varvid åsyftades saften av dadelpalm. Punschen blev snart mycket populär. Den dracks oftast varm. Men i mitten av 1800-talet började man dricka den kall. I våra dagar serveras varm punsch nästan enbart tillsammans med ärtsoppa. |
 |
Fjällbacka Punsch 1 liter
Vatten |
| "Supseden" Svärdsjö socken på 1800-talet |
Erikpers-far 89 år 1928 sa: "Tänk hur olika hä ä nu mot för! Hä va myttjy sämmer på allände vis. Tänk vä döm gör myttjy nu för att fölk skä bli nykträ å ordentlegä! Men hur varönt för i tin". Här i Hillersboda brändes brännvin nästan i varenda gård. de måste förstås ha särskilt tillstånd därtill. Somliga hade tillstånd att bränna brännvin, så länsman kom och öppnade och föseglade pannorna, men de andra, som inget tillstånd hade, voro uppe om nätterna och brände i smyg. På vintrarna såldes här brännvin i stora mängder åt karlarna, som foro genom byn upp till skogarna på vinterarbete. På den tiden var bygatan instängd med gärdesgård på bägge sidor. Ibland kunde det stå hästar bundna vid gärdesgården framöver hela bygatan, medan deras husbönder rastade i någon gård, där hembränt saluhölls. Att byns män då också slogo sig lösa och festade är klart, även byns skollärare var med. Skolbarnen fick klara sig själva. Vid helger samt bröllop och begravningar skaffades alltid stora mängder brännvin. Om t.ex. ett bröllop skulle räknas att vara ett stort jässbö måste det finnas 2-3 ankare brännvin, men så bjöds brännvinet också ur stinka (skopa). För att de som blev mycket fulla, inte skulle slå sig då de föllo omkull, breddes ett tjockt lager med halm på golven. Jässböna varade från torsdag till söndag, men nog gick somliga "karan" och firade några dagar efter söndagen också. Alla helger likaså. "Men skullö kun vär på ant vis, när döm int sitt att lärt nå ant från barndomön. Jag minns fäll när jag var barn, hur vi brukä skov åv dä söm satt på brädan på brännvinspannan. Hä tyckt vi va så gött" säger Erikpers-far. Lönnbrännarna blevo förstås upptäckta och fingo böta. I längden blev brännvinsbränningen därför ett dyrbart nöje. Man sålde pannorna till kopparslagare Dahl i Falun "å fick barö nårä öra för döm fast hä va sö oskapli fin koppär i döm". Försäljningen av brännvin åt skogsarbetare fortsatte dock ganska länge efter sedan hembränningen upphört. "Ja, så varö för i tin. Så nog ärö bättör på många vis nu allt", slutar Erikpers-far. (artikel ur Dala tidningen 12 oktober 1928) |
|
"Sväschömålâ" |
Assint - Ingenting Blâddru - Pratsam Bännut - Besvärligt Ditji - Dike Dristu - Våghalsig Dumpi - Trillat/Fallit Deja - Från/Därifrån Fjållu - Fjantig Fâlâr - Fotspår Fäjin - Nöjd Fässing - Halmmadrass Fôll - Väl Gliâ - Blänka Glummin - Glupsk Gâli - Mycket Gâpu - Högljudd Henâ - Stå och titta Hoftâ - Uppskatta Hugu - Huvud Hugvill - Yr Husku - Känner sig frusen Hâko - Hakan Hârmlet - Förargligt/Synd Häja - Härifrån Hännô - Här Hôgstârk - Ivrig/Otålig Iglu - Överdrivet arbetssam Illjälu - Listig/Bakslug Jôljut - Grummligt vatten Jönu - Tråkig/Dryg Klossâ - Groda Kokksâ - Titta Kringt - Ofta Krånk - Mygg Krâvlu - Dålig |
Lâvru - Skvallrig Myttjy - Mycket Människa - Kvinnan/Hustrun Mölummâ - Humla Nyttu - Liten och söt Oknu - Okänd/Främmande Ovôlu - Oförsiktig/Slösaktig På sytn - Havande Rämjâ - Vråla/Matblandning Rämmil - Skrot/Skräp Skä - Ska Slârvu - Trasig Slô illve sä - Göra sig illa Snugvär - Snöväder Snäjut - Jäktigt/Dra kallt Stri - Häftig/Ta i för hårt Stäkku - Kort/Liten Sullu - Kladdig Sölut - Smutsigt/Långsamt Tjävru - Klåfingrig Truttu - Sur/Trumpen Tvârg - Spindel Tôlu - Tålig Tåssu - Smågalen Vifâlu - Vidlyftig Vurti - Blivit Vâlut - Bra Vâvlu - Fumlig Yppin - Öppet Ågôm - Ängslig Åmâ - En larv Åvsesleji - Avslagen Åslapp - Rester Ämlet - För lite kryddat/Blekt Öslâ - Slösa |
Länkar:
 |